Det är 13 grader i lägenheten. Det ryker från munnen ibland vid utandning och jag har tiggt till mig att vi ska sätta på den där elektriska värmaren som spottar ut sig rök och lite märklig brändtgummilukt och skapar ont i huvudet. Man ba; skönt och komma till sydfrankrike. Not.

Right?

Jag sitter och lyssnar på kombon, Max, som hjäper sin 13åriga lillebror med engelskläxan. DET ÄR FAN DET SJUKASTE! Vi är på nivån: "I have, vad betyder det?". Frågan: Hur säger man idag? Tuesday? Today? Han försöker lära sig uttalet på "right". Det är ju samma som "white?". Sen sitter han där som en liten skällande hund med 6 olika uttal av right som liksom aldrig blir right.

Jag hallucinerar, som man skulle uttryckt det med eftertryck på direktöversatt ren franska. Man ba: varför sjukt inte alla fransmän redan vid födseln. Lite den känslan.

Nya bekantskaper

Hej igen bloggen. Min french boyfriend har studier upp över öronen (vilket jag visste) tills han också tar semester fredag eftermiddag. Dessa tre dagar får jag alltså klara lite på egenhand. Idag tillexempel, medan han skrev prov, åt jag lunch här i hushållet med hans två kombis och den ena kombosens pappa och lillebror som var på besök. Oidentifierbar brun gryta med mycket linser. Fyra sorters ostar till dessert. Nom. Lillebrorn ska stanna i en vecka här i hushållet. Inatt jobbar Max och den andra kombon, så då är det jag, Ben och lille Justin som ska underhålla oss. Mysigt!

Bienvenu

Hej och välkomna alla nya och gamla fans av the littly bloggy of mine. Jag tänker inte, såhär 8 månader sen mitt senaste inlägg HA NÅGON JÄVLA PRESTATIONSÅNGEST att mitt nya välkomnande inlägg ska vara spektakulärt på något sätt. Tack, ville bara sänka era förväntningar.

Nåväl. Jag omöppnar bloggen som min lilla soptipp för ångest, reflektioner och mer eller mindre meningslösa små livshistorier från min nya tid i utlandet. Jag är som ni ju alla vet tillbaka i Toulouse Frankrike i den något runkiga lägenheten tillhörande min french boyfriend och hans två kamrater. Jag har 3,5 månaders praktik framför mig men först och främst lite jävla semester. Mm.

Alltså det här med tid, det FUCKAR MED EN, när man gör sådana här grejer som och byta life. För en vecka sedan hade jag mitt etablerade liv i Lund med mina älskade vänner som bara bekräftar mig från alla håll, mina studier, och bara trivs och myser i mitt äntligen centrala förstahandskontrakt i Lund med två av mina närmaste vänner och mina grejer i mitt hem. Ah och sen ba: nu i Toulouse ska börja ett annat liv i ett annat land, med annan sysselsättning på annat språk med andra människor, få som jag känner, men en pojkvän: VA?! Nu, igår när jag precis kommit fram, ögonblicket uttråkad på flyget och det när jag hispig sprang runt i lägenheten på Södra esplanaden med Johanna igår förmiddags och pillade med packning; det känns som att det händer på samma gång. ÄR tid verkligen kronologiskt eller är det bara en strukturalistiskt konstruktion vi alla gått med på genom vårat språkbruk, som Lacan själv hade sagt?? Lacan är fransmannen myten legenden jag ska försöka förstå mig på inför min praktik då han utgör grunden för min handledares terapeutiska sätt. Förstått har jag ännu verkligen inte gjort. Han hade förmodligen inte alls sagt så. Det var min tolkning av de fem sidor jag ängsligt tog mig igenom på flyget. Men ja, hängde någon med i detta ens? Jag bara känner att det är ett jävligt könstigt fenomen ibland det här med tid. Det är allt.

Tillbaka till verkligheten. Saker som har hänt:
- jag har träffat min handledare. Hon verkar vara en söting och hon gillar Ruben Östlunds Turist som jag personligen älskar också. Bra grej. Kommer praktiken bli bra? Ingen aning men hon verkar snäll min handledare. Hon heter Véronique, eller som jag i bloggen kommer referera till henne: Véro.
- jag har tappat bort min plånbok. Jaharå. På flyget förmodligen. RÖÖÖÖÖÖV.
- det var allt det oväntade. Resten får ni räkna ut själva.

Nå. Jag återkommer snarast. Har inte så mycket för mig atm så bloggen kanske får froda, kanske inte. Ska försöka hitta tillbaka till hur man skriver och hur man håller en röd tråd tills nästa gång.

Hejsålänge.