Åreåreåreåreåreåreåre

Hej mina vänner.

Första veckan med nationalekonomin överlevd. Igår när vi hade ett såkallat övningstillfälle i mindre grupper med äldre studenter som skulle hjälpa oss lite med matten osv kände jag att jag började komma tillbaka på banan lite grand. Vår störtsköne lärare, en masterstudent i nationalekonomi, gick suuuperlångsamt igenom typ vad en ekvation är (alltså, och mer) och sånt som man vet att man borde komma ihåg från gymnasiematte A och B och ett par poletter om hur man räknar ut elasticiteterna började trilla ner. Han sa att man inte behövde vara bra på matte för att klara nationalekonomi. "Om jag får rätt på plus och minustecknen på en tenta så är det bara tur. Jag är jättedålig och matte....... och jag är JÄTTEBRA på nationalekonomi." Sa han. Jag blev nästan lite kär.

Igår kväll var jag på popkvällen på Uplands. Där DJade Moneybrother. Han är snygg. Jag var sugen på att ragga. Sugen på män. Men jag är fan sämst. Jag kommer dö ensam. Osv.

MEN. Nu ska jag sätta igång med tvättning och packning för sent ikväll bär bussen av mot Åre. Jag skiter i AfterSki, festande och spring mellan stugorna. Jag ska åka en jävla massa skidor och det ska bli SÅÅÅ KUUUUUUUUL!

Hejsålänge

Den handlar inte om matematik.

Just det. Jag var ju på bio igår och såg Life of Pi. Den har fått 11 oscarsnomineringar. Jag ger den 2.5 av 5 popcornsfittor.

Asså, den var väl estetiskt flashig och emellanåt berörande. Den lyckades vara rolig, händelserik, actionfylld och känslofylld samtidigt men mest av allt var den en massa what-the-fuck, gudamoral och kändes som en saga. Den var på många sätt en one-of-a-kind men definitivt inte min kopp te.

Den här recentionen har troligtvis inte gjort er klokare men är ni nyfikna får ni la gå och se den. Jag kommer inte personligen rekommendera den. Men det finns ju uppenbarligen många som tycker att den är bra.

Pi's out. Heh.

Rationalitet my ass.

Igår hade jag min andra lektion i Nationalekonomi. Halvvägs in i föreläsningen kommer matematik in i...ekvatioen så att säga. Jag fattar ingenting. Jag orkar inte. Jag hatar att vara trög.

Fan.

Hur har livet kommit till?

Det ringer på dörren. Jag är ensam hemma. Jag gillar inte när det ringer på dörren och jag är ensam hemma. Det ter sig konstigt nog vara endast då främmande människor ringer på vår dörr. Jag kikar ut i titthålet och får syn på tre tillsynes ofarliga individer och bestämmer mig för att öppna. Det är en far och en mor i 40-års åldern och deras sissådär-7-årige son. I handen håller mannen, den enda som öppnar munnen överhuvudtaget, en brochyr. De berättar att de kommit för att prata lite om hur livet kommer till. Han frågar vad jag själv tror på. "Jag tror på evolutionen", förklarar jag sakligt men lyssnar vänligt och intresserat på vad jag har att säga. I brochyren, förklarar han, kan jag hitta perspektiv på livets uppkomst. Evolutionen är som känt en teori med många myter. De så kallade kreationisterna erbjuder en vetenskapligt bevisad perspektiv på den bibliska begynnelseberättelsen. Även det kan jag läsa om i brochyren. Jag tar emot brochyren, tackar så mycket, ler och stänger dörren.

Idioter.

Hej vänner.

Igår var en bra dag. Jag sov skitdåligt men när dagen väl började for real var life nice. Jag skrev en tenta. Kanske inte det roligaste i världen man kan syssla med men efter att ha ägnat typ varje vaken minut den senaste veckan åt att plugga var det liksom väldigt skönt att få gjort skiten för att kunna lämna det bakom sig. Det kändes som att det gick okej. Jag har nu, förutsatt att jag klarat den avslutat min första universitetskurs och skrapat ihop mina första 30 poäng. Känns vuxet ändå. Jag är bäst osv.

Sedan städade vi lägenheten. Nu är det ren. Det är också nice. Fett nice.

Sedan tog jag en powernap. Alltid nice. Men det var sen det blev bra på riktigt.

Emma anlände och efter lite chillande gav vi oss iväg till bion för Les Miserable. Här får ni ett utlåtande från den oblödige och opartiske av oss. Det var faktiskt en riktigt bra film! Det tog ett lite tag innan man kom över det faktum att de verkligen sjöng ut aallt. Men när det liksom lagt sig, man kom in i handlingen så drogs man liksom bara med. Mycket händer, filmen är snyggt filmad, de spelar bra och sjunger bra. Att de andra två lipade var kanske ingen större skräll men även jag stooorlipade i slutet. Fruktansvärt miserabelt, men otroligt skönt.

Sedan åt vi asgod mat på en grekisk restaurang och drack lite vin. Därefter var planen att jag skulle försvinna iväg till min tentafest på göteborgs men tanken att lämna de två kändes liksom inte riktigt okej när vi hade det såhimla trevligt. Vi gick således dit tillsammans och lyckades smita in just precis den minut när han-som-kollade-nationskort var på toaletten och helt plötsligt var vi alla tre på pol. kandarnas egna tentafest. Det är bara i toalettkön på en pol. kandfest man får höra folk diskutera hur man kan se sympatiköande vara något fördelaktigt ur ett liberalistiskt perspektiv på IR-teori. Men det var nice. Det var det. Efter två glas vin och två öl snurrade världen lite lagom när vi vandrade hem i vinternatten mot Gränby efter en trevlig kväll. Det var en kall natt, men det gjorde inget när jag hade Emma vid min sida. <3

Lärdommar

Ja, jag menade så klart Will Farrel i mitt förra inlägg.

Idag har jag lärt mig 3 saker:

Att jag gått 20 år av mitt liv utan att ha en aning om hur man gör när kedjan har hoppat på en cykel. För första gången stog jag inför situationen att jag inte befann mig 1 kilometer från Ponnygatan 7, kunde vandra hem och be pappi gå ut och fixa. Nej. Istället fick jag ringa Lukas, som martyrartat vaknade från sin powernap, tog sig ut och hjälpte mig. Kände mig inte som en strong independent woman. Men nu har han pedagogiskt och vänligt visat mig hur det går till. Nästa gång kommer jag kunna lösa sitationen helt själv. Det var inte så svårt...

Jag har också lärt mig att jag inte har några som helst muskler. Jag har liksom inte styrketränat för fem öre på ett helt år och kände nu liksom benen skakade när jag skulle ta mig ner för trappan efter passet. Då hade jag ändå myglat mig igenom hälften. Bara bad till gud att musklerna skulle hålla hela vägen ner för trappan utan att liksom bara vika sig. Måste fixa lite muskler.

Det sista jag har lärt mig är hur skönt det är att sitta i duschen. Vi har ju handikappanpassad toa med en supertrevlig sitts. Jag har dock aldrig förrens idag med mina trötta utslitna ben kommit mig för att testa det här med att sittduscha. SÅ JÄVLA NICE JU. Risken är att det blir sådär 50 minutersduschar bara. Men, det får man. Ibland.

Något som suger

Vem var det som sa från början att Bridesmaids var en bra film? Serri. Jag har sett halva. Pallar ej mer. Det är ju som en Jim Ferrel film fast med kvinnor?! Vilket liksom inte gör den sämre bara precis lika jävla o-rolig.

New Life back in Good Old Uppsala

Hej bloggen.

Livet back in Uppsala är väl som det är mest liksom. I måndags överraskade vi Lukas på sin 22-årsdag. Han blev glad. Han fick mjölk, för han dricker mjölk som en jävla kalvunge den mannen och en trimmer till sitt nya skägg. Han borde använda den. Det börjar gå för långt. Literally liksom. Säg inte att jag sa något. Jag menar det var snyggt ett tag men.. Nog om skägg.

Igår hade vi föreläsning med Stig-Björn från Filip och Fredriks Boston Tea Party. Han var ganska kul. Idag hade vi seminarium. Våran nya seminarieledare Mattias är ganska söt. På fredag får jag träffa honom igen. Då ska vi tala utrikespolitisk analys, svensk utrikespolitisk historia, EU, och biståndspolitik. Jag och han. <3 Och 14 andra...

New Life som Tobias nämnt inkluderar ju även mig. Idag var jag på årets första träningspass. It's the start of something new. Spinning. Asjobbigt. Skräll. Men det känns bra nu. Vi har också skaffat en såndär skojig fitness app som räknar kalorier hit och dit åt en. Jag känner att det finns risk för fanatism kring det här. Det är skitkul. I brist på tillfredställelsen man får av kakor och choklad och lösgodis och chips och åååhhh.....

Oh well. Back to biståndspolitiken.

Meningsfullheten

Förresten. Jag har inte kollat på serier på väldigt länge, för jag tänker sådär ni vet; det är lika bra att inte börja för då gör man det ist för att plugga osv. Hur som helst. Igår bestämde jag mig för att börja kolla på Modern Family. Den jag länge tänkt att jag skulle börja kolla på om jag liksom fick världens jävla infall och bara kände att jag MÅSTE kolla lite meningslösa serier.

Jag är på avsnitt 17 nu.

Hej 2013. Jag tänker inte älta 2012 inte fantisera om 2013. Bara blogga lite.

Åh hej bloggen. Vi börjar kännas som de där två vännerna som brukade vara astighta men som liksom sakta men säkert bara tappar intresset för varandras existens. Svårt att hitta tid för varandra och svårt att se vad varför vi en gång var så otroligt nära. Vi kanske håller på att bli allt för olika. Jag ska försöka leta och komma fram till något klokt. Jag vill inte ge upp helt än.

Jul i Sälen var nice. Skidor, bastu och mys med familjen, om än lite väl mycket mys med familjen kanske. Nog ältat om det. You've all heard it all. Regrederingens krafter tar över, man faller tillbaka i sina roller, lipar och går vidare. När jag ser dem nästa gång blir det lika fantastiskt. De 48 första timmarna. Lika mycket helvete resten. Livets gång.

Nyår var som känt fantastiskt. Maten god, alla var fina, livet var nice. Kul att jag ser apfull ut på varenda bild. Kulelikul. Som jag säger. Måste sluta med det. 

Nu kommer Januaris MjuziQ (tackar mysmartin för 2/5 låtar):

Django Django – Default 

Moderat – A New Error en sån där låt som låter typ samma i hela låten men ändå inte. Love it. 

Sbtrkt – Hold On (feat. Sampha)

Visage – Fade To Grey Synt.

Friends – I'm His Girl

Jag vill tacka två av de andra låtarna till en av de bästa filmerna jag sett; Laurence Anyways. Ja, den är på franska (kanadensisk dock), ja den är lite pretto men den är fantastic. Regisören är 23! Jag orkar inte förklara men se den bara.