En impuls, en liten vilja inom en som vaknat och somnat några få gånger senaste året. Agerar innan hon somnar igen, bloggerskan i mig, för hon är vaken just nu. Kanske blir det det en nystart i relationen. Kanske blir det ett engångligg med ett ex man trodde man släppt helt. Den som lever får se, osv.
Känner lite prestationsångest (?!) men försöker låta det passera. Tänker inte försöka mig på en sammanfattning av vad som hänt sen sist. Det skulle aldrig göra sig rättvisa. Tänker slänga in er i mitt nu, skriva lite bara. Jag brukade ju gilla det där, ju.
Mitt nu är början på en tentavecka men stressen har inte kommit än. Mitt nu är taggad på hattfest, vår i Lund, Irland, sommar i Paris och ganska allmänt på livet. Mitt nu trivs kalas med lugnet på psykologprogrammet, vänner i överflöd, trivs just nu i soffan med sina 4 meter i takhöjd, doftljus och fantastiska ljudsystem.
Deltog igår i min första demonstration. Jag och 10000 andra tågade genom Malmö med slagord mot rasismen. Det kändes aldrig fel, överdrivet polariserande eller vänsterextremistiskt, ens när jag hamnade bakom syndikalisterna. Det kändes bara självklart att visst fan ska vi visa att vi är fler. Det vänder nu, jag tänker tro fan på det.
En inser ju att en har en del på lager. En del som vill ur en. Men en lyckas inte mer idag. Ett steg i taget, i bloggrehaben.
Såatte, på återseende då. Eventuellt.
