Onsdagsshopping

Idag har jag varit ledig och smått förkyld och därför spenderat dagen med att se på Kobra, en av de få, yet högt uppskattade, programmen jag kan se på svtplay, duschat, läst lite i min Patti Smith-bok och ätit quiche samtidigt som jag sett på How I met your mother samtidigt som jag chattat med Hessom som satt på Uni. När jag för några få timmar sedan bestämde mig för att ta mig utanför huset blev det inte mer än några besök i ett par butiker här i närheten i jakt på julklappar (ending up provar kläder till mig själv så klart) och ett besök på Vintage Emporium för latte och en brownie där det idag julpyntades till tonen av supermysig julmusik.

På vägen hem bestämde jag mig för att göra en liten minihandling och tog därför och gick in på Banglatown som var det ända som lata jag orkade gå in på eftersom det tillskillnad från allt annat låg på vägen. Gå 5 minuter extra? Nejnej! Ah, ett besök på Banglatown är alltid lika spännande! Som en snabbvisit till sydasien. Det luktar illa, är fyllt med bengaler, ser billigt ut och utbudet är tämligen annorlounda från det vi finner på Tesco och Sainsbury's. Här finner du ingen skinka, inga tamponger och ett smalt utbud av bröd. Däremot finner du 50 centimeter hela fiskar, alla sortsers produkter med chicken (chicken sausage, chicken meatballs etc) påsar med 100 minifiskar, 50-tals olika varianter på currypowder och en hel vägg med olika märken av 20-kilospåsar med Basmatiris. "Åh, jag tar två." Nej. Jag kom hem nöjd med två äpplen, en påse knorr-soppa och toapapper. Banglatown, I'll be back soon!

Pyntar'n

Jag förstår inte varför de alltid sätter mig på att dekorera och pynta på Crepeaffair. Ingenting med mig är på något vis estetiskt . Jag har noll poäng i kreativitet. Vem får alltid se till att dekorerar glassen? Jag. Vem fick se till att fucking göra hela affären julig igår? Jag! Jag är inte ens speciellt mycket för julpynt hemma. Det ska vara en gran och lite tomtar i nått fönster härochvar. Men jag är inte uppväxt i familjen som några dagar innan första advent klär varenda liten buske utomhus med blinkande ljus i alla dess färger som hela Onsjös inavlade släkter har förvandlats till de senare åren. Nej. Men visst. Jag tejpade upp lite girlanger, guldkedjor och Merry Christmas-band som jag tvingades gå och införskaffa förra veckan på Sainsbury's. Man känner sig nu som i tomtens egna verkstad när man kommer in på Crepan. Japp. Tack vare mig. Varsegod London.

Let's talk about art

Jag har funderat på att bli lite artsy-fartsy. Jag var ju på moderna museet när min syster var här. Ger man konst lite tid, och faktiskt försöker förstå vad konstnärerna menar kan det faktiskt vara intressant. Modern konst är ibland konstig. Det känns sannerligen ibland som att modern konst är en tävling i att vara konstigast av alla. För visst, kommer man in i ett rum med en stor jävla rishög på fem meter i diameter, kan man ifrågasätta sig om hur detta verkligen kan klassifieras som konst. Läser man sedan om konstverket så förstår man att varenda litet riskorn, och hur det är gjort, har en symbolik som kan vara jävligt intressant!

Ja, nu tog min skrivanda slut. Jag tänkte skriva om utställningen med släktleden som var asintressant, men jag orkar inte så ni får vara utan.

Hej

Prat

Jag förundras ibland över de diskussioner som förs i det här huset.

Jag kommer in genom vardagsrumsdörren. Hessom till mig:
"I've heard you wanted to talk to me about blow-jobs."

Det stämde ju faktiskt.

Being a dickhead is cool

Alltså. Jag är så JÄVLA trött på nördglasögonen. Alla hipsters och östra London är coolt men ibland, ibland går det fan för långt. Som tjejerna, svenska så klart, på bussen på väg hem från hipsterklubben. Två av tre hade nördglasögonen en av dem såg fan inte klook ut i sina nördglasögon och sin töntmössa. Hon såg insane ut! Då är det inte coolt längre!! Jag pallar helt enkelt inte nördglasögonen.

Så hipsterklubben i lördags.... den var hipp. Jävligt hipp. Hit kommer inte alla, hit kommer hipsterkidzen. Och vi. Jag fick mig ett hångel. Det kunde jag bannemig både ha och mista. Det var ganska okvalitativt. Jag vet inte varför. Jag ville nog bara inte gå hem "tomhänt" (utan att ha fått mig ett hångel) men jag gick inte hem mycket lyckligare efter det där.

Godnatt

Gayklubb: check

I fredags var vi på The Den - en gayklubb i Holborn som spelade lite trevlig "mainstream-indie" och pop.

Detta tyckte jag om:
Bögarna - Underbart att kunna dansa med killar som dansar med en som om man hade sex utan något som helst intresse av att ha sex med en. Jag skakade rumpan som en aldrig förr!
Den svarta kvinnan inne på toaletten som hade som jobb att stå och rabbla en ramsa i stil med "All the girls now shake your body", om och om igen hela kvällen. Hon livade sannerligen upp mitt toalettbesök.

Detta tyckte jag inte om:
Flatorna - Jo, visst gick vi lite dit också med målet att få oss ett samkönat hångel. Man tog sig kisande igenom massan av gaykillar på dansgolvet tills man kom till vad som uppenbart visade sig vara flathörnan. Fan va flatiga de såg ut! Alla var små och så stereotypt klädda i baggy-jeans, rutig skjorta, slickad tofs och peircing. Fett besviken. Josefin var den enda som var i närheten av något slags ragg - den tjejen var dessutom riktigt söt - men när hon tog Josefins hand blev Josefin liksom så paff att hon gick miste om det.

Sammanfattningsvis var jag ändå nöjd, rumpskakare som jag är.

The Sandra Broborn arrival

Fett opeppad till att blogga. Men visst, lojal som jag är är det klart jag ska uppdatera er! Sandra har anlänt och hon mår bra. Hon ligger här emellan oss i sängen efter en jääävla massa sushi och annan mat. Idag har jag ätit för tre. Helvete. Men imorgon blir nog bättre. Nåväl. Jag har precis betalat hyran kollade över mitt kontoutdrag och insåg att jag har slösat ungefär 2500 kronor sedan jag fick min lön den 8:e november. Det var ju... bra jobbat. Idag har vi bland annat tagit en lång och turistig promenad och från Oxford circus, Liberty, Piccadilly circus, M&M-butiken, Leister square, 10 Downing street där Gordon hänger, Houses of Parlaiment, Big Ben, Themsen, London eye och Buckingham palace. Såå, nu har vi således kryssat typ ALLT viktigt och kan börja ha kul. Hehe. Imorgon väntar Camden. Ohoj.

nNyvaken

Just nu längtar jag till ja är död.  .inte för att jag inte tycker om att leva men för att döden ju liksom är som en enda lång nap. Jag menar - hur skönt kan inte det vara?

The Hangover

Har idag upplevt min första riktiga bakfylla. Den förtjänade jag nog. Jag har inte mått illa eller haft så ont i huvudet men i min mage har det varit kriiiiiig. Aj och hej och hå. När Josefin därför bestämde sig för att följa med Hessom och hans helt obegripliga Durham-vän till Clapton och Brixton (områden man inte bör vara ute efter mörkrets inbrott) till någon klubb kände jag bara; Nä, jag pallar fan inte. Kanske, nu efter en liten nap, att jag hänger på Gabriel och hans också helt obripliga romerska vänner till vart de nu ska i Shoreditch på siin höjd.

Trots mitt magkrig har min lediga lördag varit trevlig. Jag drog med Josefin och Filip på en uppfriskande cykeltur till South bank där vi möte upp söta Audan, vår föredetta franska flatmate, och gick på tea och coffee festivalen. Jag valde att avstå kaffe och kurerade istället min stackars mage med en underbart god från-grunden-på-plats-gjord-pasta och lite kaaaka. Då mådde den tillfälligt bättre.

Puss på er kära vänner

Random Dan

Kvällen var trevlig. Med oss hem fick vi random Dan. Inget hångel eller så. Inga italienare. Pussies. Just Random Dan. Han var trevlig. Och en beigel

We're going Koko tonight

Ikväll ska vi till Koko. Kanske med italienarna som Gabriele, min gaykompis som är en fruktansvärt odiskret matchmaker, försöker matcha ihop oss med. Den ena är rätt söt. Det blir nog trevligt.

Ikväll ska vi ragga. Jag i alla fall.

Kuriosa: I Australien har de Australian Dollars. Deras sedlar är i plast. Antagligen, enligt Josefin, för att de surfar hela tiden. Makes sence.

Have fun tonight. Jag ska bara dricka upp min vinflaska.

Pussgonatt.

GRATTIS JOHANNIS!

Det är sannerligen fy skam att jag inte kan närvara vid denna underbara kvinnas viktiga dag. 

Här är några av mina favoriter av min favorit.

Förresten

Jag serverade en cappuccino till Patrik Ekwall idag förresten!

Sen undrar jag också; Tycker ni att det börjar bli dags att göra sig av med dessa byxorna?

Jag säger som Churchill...

Josefin gjorde ju något så brittiskt som att ta med sin öl in i duschen för ett par veckor sedan. Jag vill ju således inte vara sämre och tog således med mig min cup of tea. Mycket angenämt.

Apropå cup of tea så blev jag ju bjuden av min kära syster i söndags på en äkta Afternoon tea på Browns. Brown's är ett hotell som ligger i samma kvarter som Dior, Louis Vuitton, Cartier, Ralph Laurent och Ritzs. På Browns välkomnas man av en dörrvakt i hög hat och får jackan avtagen och påtagen. På Browns behöver man inte själv göra sig besväret att lägga servetten i knät i själv, det sköter servitören. På Browns sitter fiiiiiint folk. Och jag. Och Churcill, back in the days.

Han ska tydligen ha sagt:

"I didn't stay at a hotel, I stayed at Browns."

Ja, så kände vi med.

Kvällsligt facebookande

Läser Ivar Tikas relationsstatusuppdatering till singel på facebook - Oj:ar mig lätt över folkisgossipet.

Läser Beatrice kommentar; "Det finns inget att va lässen för =) Vi älskar fortfarande varandra =)" - Dör.

Mysteriet med den försvunna sambon

Josefin skulle till Westfield, det stora shoppingcentret, idag. Hon måste gått rejält vilse där inne för nu är klockan liksom 22.12, hon är inte hemma och svarar inte på mobilen. What to do...

En lång sammanfattning av en ledig helg med en syster del 1

Jag åt precis. Sallad. Är fortfarande hungrig. Men sådant kommer mitt liv att vara tills jag får på mig de blå byxorna och de där jeansen igen. Abdour hade rätt; jag har lagt på mig en del. Jag har spenderat de senaste dagarna med min syster (som till råga på allt är en vandrande definition av en skinny bitch) gråtande inombords till de faktum att jag låtit det hända. 

Bloggtorkan har alltså berott på min systers visit här i den brittiska metropolen. Min storasyster kräver av mig, likt en bebis kräver av sina föräldrar, hundra procent uppmärksamhet. Vi har haft trevliga dagar och fått väldigt mycket gjort. Jag har till och med prickat av ett och annat på Bucket-listan.

I fredags åt vi på Tyaabbs, en restaurang bakom moskén som serverar hundra procent halal, helt underbart god curry-style-mat på två enorma våningar fyllda till bredden med hungriga gäster i hög ljudvolym och hetsig service. Jag ger Tyabbs högsta betyg och kryssar punkt 6 från listan.

På lördagen ville jag visa min syster Broadway market, så vi tog vägen via Baigelshopen och Brick Lane coffee för frukost och begav oss till Colombia road. Marknaden levererade som vanligt lördagsförmiddagsmys på bästa vis till gott väder och förtjusande dofter. Detta följdes upp av konstig kontemporary art på White cube gallery, så jävla djupt, inga titlar eller förklaringar, och lunch på Hoxton Breakfast club. Det var kö, det var artsy och det var gott.

Nu blev jag trött och kissenödig. Men jag har ju inte kommit till det bästa än. Vänta bara

Dagens jävla inlägg

Bitterfittor?! Jag vill skypa. Anyone? Helst nu. Jag är hungrig. Hoppas Josefin tar med sushi. Imorgon kommer min syster på besök. Det var dagens det.

Notting hill

Idag var jag ledig så jag och Zoffan (skönt att hon stavas med Z så jag slipper kalla henne Soffan2 här i bloggen) tog oss till Notting Hill och Portobello market. Vi kom fram till att allt med Notting Hill är so cute! So cute var vad vi kunde säga om klänningarna och smyckena i butikerna, so cute var vad vi sa om antikvitariaten och so cute var även de superbrittiska husen och cupcakesen på Hummingbird bakery.

Ja, go'natt.

Hi, how are you?

Jag pallar inte "Hi, how are you?". Jag har bott här i 2 månader nu och fortfarande inte fattat förens nu vad fan jag är ämnad att svara. För folk frågar inte för att det bryr sig. Nu menar jag inte den svenska "Hur-mår-du-jag bryr-mig-inte"-frågan jag menar en att de verkligen frågar och sen liksom inte ens har möjlighet att höra svaret. Hessom har nu lärt mig. De förväntar sig inte ett svar på hur man faktiskt mår. De förväntar sig ett "How are you?". Hur jävla PUCKAT är inte det? Varför ställer de frågor och förväntar sig frågor som svar? Makes no sense! Makes NO sense!

The model

Idag har jag varit "hårmodell". Det låter mer spännande än vad det är. Man bokar tid som vilken jävla ful jävel som helst på en frisersalong som får sitt hår fixat för ett skrattretande billigt pris. Sen tar de ett kort i halvprofil med en löjlig digitalkamera. Jag var inte ute efter något galet. Förnyelse av vad jag tidigare hade. Det var således klipp och sling som skulle göras för det förmånliga priset 15 pund och resultatet blev helt okej. Kanske hade jag klagat på den mörka fläcken mitt på huvudet och att det uppklippta fram inte är riktigt samma på båda sidor om jag hade betalat fullpris, och framförallt, om jag hade haft tid, men det hade jag inte. Nä. Klockan 9 hade jag nämligen bokat tid och sett till att inte börja jobba förens klockan två så det skulle kunna ta god tid på sig och att jag sedan skulle kunna fixa lite saker här hemma, stoppa min paj i ugnen och äta den till ett avsnitt How I met your mother. Men nerå kl. 13.37 (!) kommer jag ut från salongen och hinner precis hem kissa hämta mina grejer och bli 3 minuter sent till jobbet. Jag satt således där i fyra och en halv fucking timma. Jag kände inte just då för att kräva att de fixade det där.  Frisör-nooben hade inte heller fått några lektioner i smalltalking och hela proceduren genomfördes således i tystnad med mig jäspande var 3:e minut. Dock bjöd de på latte. Jag tog två. Om man nu kan kalla det där latte... Mer om latte i ett annat inlägg. Ni ska veta att det finns mycket att säga om det. Ja, sammanfattningsvis. En awesome förmiddag at Tommyguns.

Gårdagen i ett blurrrrrr

 Mot Parken!

Fireworks!

Josefin, Gabrish och den svindyra och singoda drinken.

In tha club (Lägg märke till hur allt blir suddigare ju längre kvällen går)

Den helt fantastiska väggen där vi spenderade några minuter för länge att kräla oss mot.

Nr2

Bonfire night

Nyss: knappa 3 timmars sömn
Snart: 10 timmars arbete, fucking crepe making

Jo, den här gången var det liksom kvalite; kvalite som gav liite mersmak. Okej, visserligen såg han bättre och bättre ut, och mer och mer lik Tom Hardy för varje drink han fick i mig. Men han var bra på att kyssas. Det var även hans kompis.

Britt: Check (x2)

Död åt Bengalen

Vet ni vad han sa idag? Han sa till mig att jag börjar bli fet. SERIÖST!?! För det första, visst jag har lagt på mig lite, jag har inte vägt mig men det handlar om max 3 kilo, inget som man lägger märke till om man liksom inte ser mig naken, tror jag. Men även om det så skulle handla om tio kilo; VAD FAN ÄR DET ATT SÄGA TILL NÅGON?! Alltså, det var sådan chock. Jag bara gapade. Vad mer kunde jag göra.

The Joint Roller Extraordinaire

Jag och Daniel sitter i vardagsrummet och chillar en tidig fredagkväll. Plötsligt tittar han upp på mig, med äkta lycka i blicken och utbrister; "This might be the best joint I ever roled!". Han ber mig ta en bild på den och ger mig mig sitt bästa happy face. Så här har ni honom; Daniel, the Australian Joint Roller Extraordinaire, and his extraordinary joint! 

Ikväll kanske jag, Josefin och Zofia drar till Victoria för en klubb som vi fick fribiljetter till inne på Crepeaffiar. Om Josefin inte kommer hem allt för sent. Det hoppas vi på att hon inte gör. Nu ska jag fixa mig lite foood!

Femibajs

Jag ligger och kollar på How I met Your Mother. Hilarious. Mitt upp i alltihopa slår det mig dock hur mycket snyggare tjejerna är än killarna. Det är liksom inte meningen att Robin ska spela den där supersnygga tjejen, men det är hon ju liksom. Hon är väl ändå ganska mycket snyggare än både Barney och Ted? Och hur hur mycket hetare är inte Lilly än Marshall? Samma är det med andra serier. Det ställs liksom mycket högre snygghetskrav på tjejer än på killar. Framför allt när det kommer till komedier. Tjejer kan ju inte bara vara roliga. Tjejer ska ju inte riktigt vara roliga. Så de måste vara snygga också. Sånt gör mig arg. Folk är så jävla blinda. Så jävla dumma.

Visdomsord från Londons gator

It's not about what you do, it's about who you do.