Utflykt

Idag var det min tur att besöka det så kallade GEBEGE. Detta gjordes av mig med syster och mor. Jag haffade mig ett stycke (get ready; jag försöker mig på lite Sofia-style nu-rå) nougat-beige skjorta, ett par granitgrå trosor samt ett enkelt linne i färgen... ehm... mörk slajm. Allt från södra-larmgatan-weekday och med massårrr av rea. Jag var väldigt nöjd till dess jag kommer till kassan, glatt trycker in mitt kort och inser att det är blankt i det utrymme i hjärnan som är reserverat för min svenska bankkortskod. Jag tänker. I mitt huvud dyker min engelska bankkod upp. Den bankkod jag hade innan Lipz-olyckan dyker upp. Mitt gamla samt mitt splitter nya pinkod till mobilen dyker upp. Alla möjliga fyrsiffriga sifferkombinationer förrutom just denna bankkod dyker upp.

PLOING! Plötsligt dyker en ny sifferkod upp. Jag slår in den, utan att egentligen ha en aning om vart den verkligen kommer ifrån, håller tummarna och hoppas och ser sedan texten "Godkänt" visa sig på den lilla skärmen. Jag andas ut, ler, och känner mig så fullständigt kapabel i en nödvändig situation.